Har Sverige en framtid?
Finns det en framtid för Sverige? Det är den fråga Kairos Future, ledande svenskt omvärldsbevakningsföretag, har ställt till ca 300 ledande opinionsbildare och beslutsfattare under sommaren 2005. Det är dags för nationell samling för nytänk. Så kan man sammanfatta resultatet av undersökningen.
- Vi är oroade och bekymrade, och vi anar att vi inte är ensamma. Vi tycker att det behövs en långsiktig dialog kring de viktigaste av alla frågor; de som handlar om Sveriges långsiktiga utveckling. Vår förhoppning är att resultaten från undersökningen ska kunna bidra med lite bränsle till diskussionen, skriver Mats Lindgren, vd i Kairos Future.
Du kan ladda hem rapporten Kairos Futures hemsida.
Sverige - ett kunskapssamhälle på dekis
Mer än åttio procent av de tillfrågade anser att det krävs mycket stora förändringar i såväl näringsliv som politik för att Sverige ska kunna behålla sin position på världsmarknaden. Starkast i denna övertygelse är politiker och företrädare för näringslivets organisationer. Minst övertygade är fackförbundens företrädare och ledande forskare.
Förändringarna verkar dock inte i första hand krävas inom näringslivet utan inom politiken. Näringslivet sköter sig självt. Tre fjärdedelar är optimistiska när det gäller näringslivets förmåga att klara de utmaningar det står inför och mest optimistiska är de fackliga företrädarna. Minst optimistiska är forskarna. Men att politiken ska klara av att
skapa goda förutsättningar för tillväxt är det bara drygt tjugo procent som tror, och i huvudsak politiker och fackföreningsfolk själva. Och när det gäller Sveriges och svenskt näringslivs konkurrenskraft på ett antal års sikt är ungefär lika många optimister som pessimister.
Vad är det man ser framför sig. Jo mer automation, utlokalisering, färre ”nationella företag”, stegrade kunskapskrav, ökad lönespridning och mångfald samt en växande europeisk konvergens på skatteområdet. Att Sverige som nation blir mer konkurrenskraftig är det få som tror. Och inte heller att de medelstora företagen ska expandera eller nyföretagandet kommer att växa kraftigt. När det gäller skolans konkurrenskraft rder oenighet, liksom när det gäller framväxten av nya lågbetalda arbetstillfällen.
Det helt dominerande uppfattningen tycks vara att vi lever i ett kunskapssamhälle i stagnation. Delar man in opinionsbildarna och beslutsfattarna i olika grupper ser man att samtliga grupper utom de fackliga ledarna anser det. De sistnämnda är mer optimistiska.
Bilden av ett kunskapssamhälle på dekis är starkast förankrad bland dem som ägnat mycket tankar åt de långsiktiga framtidsfrågorna. Är det så, att ju mer tid och eftertanke som man ägnar åt ”nationalstrategiska” frågor, desto mer pessimistisk blir man, undrar Kairos Future.
Globaliseringen
Vad är det då som gör att dessa initierade samhällsbedömare drar dessa slutsatser? Ett av svaren kan sammanfattas i ”den globala hyperkonkurrensen”. Sverige är inte längre någon isolerad ö utan nation och företag utmanas av krafter som ligger långt utanför vår egen handlingssfär, krafter vi inte riktigt kan rå på utan tvingas att anpassa oss till.
Samtidigt innebär globaliseringen möjligheter. Politiken, värderingarna och attityderna är problem inför framtiden.
Framgångsfaktorer
Undersökningen värderar olika framgångsfaktorer. Väl godkänt får Sverige i 1 av 5 högst rankade fragångsfaktorer - kunskapsnivån hos arbetskraften.
Underkänt blir det i 2, nämligen entreprenörsklimat och investeringsklimat. Här anser man att Sverige är klart sämre än jämförbara konkurrentländer. Inte heller är man överdrivet optimistisk vad gäller nyföretagandet i framtiden eller de medelstora företagens expansion. Klimatet är inte bra, och det är tveksamt om det kommer att förändras, anser man.
Samtidigt vilar den enda verkliga tillgången, kunskapsnivån, på bräcklig grund. När det gäller att skapa ”morgondagens kunnande” ser man inte Sverige som lika framgångsrikt. Utbildningssystemet får bara med tvekan godkänt, liksom innovationsklimat och innovationssystem.
Störst tilltro vid sidan av Kunskapsnivån har man till IT-infrastruktur och IT-vana. Men frågan är hur hållbar en sådan tillgång är. Allt fler undersökningar talar om hur Sverige börjar hamna på efterkälken. Även om vi hade ett försprång för ett par år sedan är detta till stora delar uppätet. Bredbandspenetrationen är t ex betydligt högre i länder som Sydkorea och Nederländerna. I OECD:s ranking från december 2004 hamnar vi först på 11e plats.
Inte ens i paradgrenen Arbetsmoral framstår Sverige längre som särskilt framstående. Här få vi godkänt i jämförelse med konkurrentländerna, men knappast mer. Vår industriella tradition ses som en större tillgång, men betydligt mindre viktig än en förmåga att skapa dynamik, dvs. det som entreprenörsklimatet står för.
Föga förvånande är väl att samtliga ”grenar” som anses ligga inom politikens handlingsarena får underkänt. Utöver entreprenörs- och investeringsklimat gäller det skattesystemet, som är vår absolut svagaste gren, men också arbetsmarknadsregler och samlade nationella visioner.
Fria opinionsbildare viktiga
Det är uppenbart att lyftet måste ske inom områden där spelregler i stor utsträckning anger förutsättningarna, spelregler som i första hand sätts av det politiska systemet. Spelregler som i stor utsträckning formas nationellt. Det är därför inte underligt att riksdag och regering rankas som den i särklass mest inflytelserika aktören, trots att en klar minoritet av respondenterna har sin hemvist inom politiken.
Samtidigt är det värt att notera att de myndigheter som ska förverkliga politikens visioner på näringslivets område, i första hand de nationella utvecklingsmyndigheterna, inte tillmäts särskilt stort inflytande. Det är bara några få som anser att de har stora eller mycket stora möjligheter att påverka utvecklingen positivt. Men inte heller näringslivets organisationer ses som särskilt betydelsefulla i förhållande till marknadens mer direkta aktörer som stora och små företag. Även högskolor och forskning ses som långt mer betydelsefulla än såväl fackliga organisationer som näringslivets företrädare.
Värt att notera är att ledarskribenter och fria opinionsbildare tillmäts betydligt större inflytande på utvecklingen än utvecklingsmyndigheterna och även något större betydelse än näringslivets organisationer.
Det finns en stor tilltro till att företagen kommer att utnyttja sin makt – hela tre fjärdedelar är optimistiska när det gäller näringslivets förmåga att klara utmaningarna det står inför. Motsvarande tilltro till politiken är svag. Endast 1 av 5 är optimistisk när det gäller politikens förmåga att skapa goda förutsättningar för tillväxt. Och de som upprätthåller de positiva siffrorna är dessutom politikerna själva, dvs. politiker och fackföreningsfolk och i någon mån det politiska systemets verkställare, myndigheterna. De beslut som krävs för en långsiktig nationell framgång, är inte kortsiktigt gångbara.
Dags för nationell samling för nytänk
Utredningen drar slutsatsen att ingen – vare sig individer, företag eller nationer – längre kan ”trona på minnen från fornstora dar”. Nu krävs mer än vardagsförbättringar och systemputsning. När omvärlden tar sjumilasteg går det inte att småspringa. Man måste hitta på något nytt. Det krävs om- och nytänkande som går på djupet anser 80 procent av respondenterna i undersökningen.
Undersökningen visar att det finns ett stort behov av en nationell dialog kring Sveriges framtid. Det finns en stark tilltro till politikens möjligheter och en efterfrågan på politiska initiativ. Men är det politiska systemet moget uppgiften att ta sig an de långsiktiga frågorna, när det nu är dags att gå från ord till handling?