TILLVÄXTFÖRUTSÄTTNINGAR I SVERIGE

Nutek, Verket för Näringslivsutveckling, har för första gången gjort en omfattande kartläggning av tillväxtförutsättningarna i Sverige nedbrutet på arbetsmarknadsregioner. Regionerna rangordnas i en rapport - Nuteks årsbok 2005 – med hjälp av 9 indikatorer kopplade till företagande, sysselsättning och ekonomisk tillväxt – nyföretagande, förändringar i företagsstolek osv. Också regionernas sårbarhet – hur många som jobbar på stora arbetsplater med lågkvalificerade arbeten – har vägts in, och människornas attityd – inställning till företagande. Kunskapsalliansen Krearenör® sammanfattar här rapporten.

Tjänster driver tillväxt

Dynamik och tillväxt i näringslivet är idag förknippat med tjänste- och servicenäringarna.  Det är inte längre ”tillverkningsindustrin” som bidrar mest till den samlade tillväxten i landet. Istället är det ”fastighets- och uthyrningsverksamhet” som svarar för det högsta förädlingsvärdet. Av totalt 1200 miljarder kronor i förädlingsvärde kommer 350 från denna verksamhet medan ”tillverkningsindustrin” bidrar med 310, en minskning med 13 miljarder år 2002.

De snabbast växande verksamheterna räknat i förädlingsvärdestillväxt är alla tjänster. Nya företag etableras till 80 procent inom tjänste- och servicesektorn. Tjänste- och serviceföretag som avknoppas från universitet och högskolor utvecklas bättre än teknik- och industritunga företag. Utvecklingen av tjänster och service har bytt plats med tillverkning av produkter och varor som drivkraft för den ekonomiska utvecklingen.

Och dynamiken är koncentrerad till storstäderna och Sveriges universitets- och högskoleorter med närområden, där människor i högre grad än i övriga landet numera sysselsätts inom sektorn privat service och tjänster. Den ekonomiska tillväxten beskrivs som tjänstedriven med tydlig koppling till ett antal tillväxtcentra någorlunda jämnt fördelade över landet. Utvecklingen i övriga landet kopplas till dessa elva tillväxtcentra.

Starkt omvandlingstryck på tillverkningsindustrin

”Tillverkningsindustrin” har varit utsatt för ett starkt omvandlingstryck under lång tid. Också ”forskning och utveckling” har haft en svagare utveckling sedan 1995. Det allvarliga är att det svenska näringslivet dras med strukturella problem. Det är alltför få medelstora och större småföretag med 11-49 anställda som växer. Och nyföretagandet står dessutom och stampar vid en internationell jämförelse. Sverige återfinns först på 20:e plats bland 26 europeiska länder när det gäller andelen företagare bland de sysselsatta.

Naturligtvis samspelar tjänster och service i hög grad med tillverkningsindustrin, som i många fall är de viktigaste kunderna. De är kravställare och investerar stora belopp i framtagandet av tjänster. Industriföretagens betydelse för tjänstesektorns tillväxt är stor. Men denna självklarhet missar en viktig poäng, nämligen att beroendeförhållandet i allt större utsträckning även verkar i motsatt riktning. Tjänste- och servicesamhället har fått en sådan omfattning att det i sig driver den ekonomiska tillväxten och industriproduktionen framåt.

Trenden går igen i det enskilda industriföretaget. Det är inte produktionen av varor som skapar förädlingsvärdet utan de kundnära tjänster som omgärdar produkterna. Ett antal globala tjänste- och serviceföretag växer, företag som själva agerar som lokomotiv för utveckling i andra företag. Hit hör till exempel IKEA, H&M, EF Education och Oriflame.

Tillväxt sker numera i högre grad på andra sätt än tidigare. Istället för att enbart vara relaterad till forskning och utveckling (FoU) och teknikintensitet är innovationer allt oftare organisatoriska, finansiella, kulturbaserade eller byggda på ett starkt entreprenörskap.

Tillväxten inom ”tillverkningsindustrin” har varit sämre än i de flesta andra sektorer, men detta har delvis kompenserats av en något högre effektivitet än genomsnittet. Global konkurrens har pressat svensk ”tillverkningsindustri”.

Den enda tillverkande bransch som återfinns bland de snabbast växande under perioden 1995-2003 är ”tillverkning av kemikalier och kemiska produkter”. Här ingår tillverkning av baskemikalier, bekämpningsmedel, läkemedel, färg, rengöringsmedel och konstfiber.

De två största industrigrenarna, mätt som antal sysselsatta, ”maskinindustrin” och ”stål- och metallvaror” har under perioden minskat sysselsättningsmässigt.

Och oroande är att ”tillverkningsindustrins” förädlingsvärde inte ökar i samma omfattning som det övriga näringslivet. Detta går inte enkelt att förklara, men organisatoriska förändringar - outsourcing - och en svag utveckling av kunskapsinnehållet i svenska produkter är förmodligen två viktiga förklaringsfaktorer.

Outsourcing leder till att företagens andel av förädlingsvärdet minskar. Detta är naturligt och behöver inte vara ett problem. Förädlingsvärdet skapas i detta fall längre ned i underleverantörskedjan. Problemet uppstår när underleverantörerna i allt högre grad finns utanför Sveriges gränser. Då tillfaller de ekonomiska spridningseffekterna andra länder.

I många mogna industriländer pågår ett nationellt uppvaknande vad gäller produktionens betydelse. Sverige bör på ett liknande sätt se över utvecklingsförutsättningarna för svensk ”tillverkningsindustri”. Om inslaget av kunskapsinriktad produktion inte ökar, samtidigt som allt fler inköp sker från andra länder, riskerar detta att leda till utslagning och utlokalisering av svenska företag.

Teleprodukter är fortfarande en bransch i kris

”Teleprodukter” uppvisar lägst tillväxt och sämst effektivitet bland samtliga underbranscher perioden 1995-2003. Förutom några storföretag som Ericsson och Flextronics är huvuddelen, ca 85 procent, små företag med färre än 50 anställda. För dem kan det framstå som oroväckande att branschen år 2003 omsatte 86 miljarder kronor men bara skapade ett förädlingsvärde på 3,5 miljarder.

Tillväxt i utbildning, fastigheter, transport, kommunikation, handel och hälsovård

När de snabbast växande branscherna 2003 identifierats hamnar rubricerade fem tjänste- och servicebranscher i topp. Mönstret är stabilt, inte konjunkturbetingat och gäller hela perioden 1995-2003.

Det är i huvudsak de utvinnande och tillverkande näringarna som i motsats uppvisar den trendmässigt lägsta tillväxten.

Nutek har speciellt analyserat näringslivets förmåga att generera vinster som täcker utgifter för inköp, personal och kapital samt avkastning till kapitalägare. Det valda effektivitetsmåttet kan anses värdera företagens förmåga att konkurrera. Och även sett till effektivitet ligger tjänste- och servicenäringarna i topp. Den klart effektivaste näringsgrenen 2003 var ”finansiell verksamhet” följt av andra ”samhälleliga tjänster och personliga tjänster”, ”partihandel och detaljhandel; reparation”, ”hälso- och sjukvård”, ”sociala tjänster; veterinärverksamhet” samt ”tillverkning”.

Och när effektiviteten under perioden 1995-2003 studeras är mönstret detsamma med den skillnaden att tillverkningsindustrin hamnar på tredje plats över de mest effektiva branscherna.

År 2003 startade nära 37 000 företag. ”Företagstjänster” och ”finansiell verksamhet” dominerar med nära 14 000 nya företag (37 procent) följt av ”utbildning, hälso- sjukvård” med nära 8 000 företag (22 procent). Dessa två branscher har legat i topp sedan 1995. Inom ”tillverkningsindustrin” startades 2003 cirka 2 500 företag (7 procent). Sedan 1995 är trenden inom tillverkningsindustrin en svag minskning av antalet nystartade företag.

I kombination med en hög överlevnadsgrad – nära tre av fem tjänsteföretag överlever de tre första åren – innebär det att tjänsteinslaget kommer att öka i det framtida näringslivet.

11 tillväxtregioner med "kritisk massa och mångfald"

Att storstäderna i söder växer och att Norrland halkar efter får stöd av rapporten. Men denna klassiska bild är också delvis missvisande. Vid en sammanläggning av indikatorer framträder istället elva tillväxtregioner, som präglas av goda tillväxtförutsättningar samtidigt som den faktiska tillväxten är hög. Det är områden kring Sveriges storstäder samt universitets- och högskoleregionerna – områden relativt väl spridda över landet.

Regional utveckling tenderar att bli allt mer beroende av att näringslivet har en ”kritisk massa” både sett till mängden företag och till mångfalden. Regioner med en viss ”täthet” utvecklas bättre än andra. Tätheten leder till större innovationskraft och möjlighet att bygga nätverk och samarbeten mellan kompletterande och konkurrerande företag. I större regioner blir tillväxten i många fall självförstärkande eftersom ett antal unika förutsättningar stimulerar varandra. Unik kompetens byggs upp som, om den används entreprenöriellt, skapar goda förutsättningar för utveckling.

Ett antal traditionella instrument behöver omprövas, eftersom dessa inte nämnvärt har lyckats förhindra den negativa utvecklingen i vissa svagare regioner. Den regionala utvecklingspolitiken behöver bli mer tillväxt- och företagsinriktad.

Klassificering av tillväxtnoder

Tyngdförskjutningen mot en växande tjänstesektor och stagnerande tillverkningsindustri påverker den regionala dynamiken. Storstads- samt universitets- och högskoleregionerna har högre värden vad gäller nästan samtliga indikatorer med betydelse för en positiv strukturomvandling i näringslivet och för ekonomisk tillväxt. Här sker alltså en positiv utveckling med tydliga inslag av nyföretagande, ökad sysselsättning inom expansiva tjänstenäringar, liten sårbarhet och över tid en ökad regionalekonomisk tillväxt (BRP=Bruttoregionalproduktion). Storstadsregionerna beräknas tillsammans med universitets- och högskoleregionerna år 2002 stå för 63 procent av BNP.

Följande nio indikatorer har använts:

För att åskådliggöra regionernas förmåga att växa har man vägt samman de valda indikatorerna. För varje indikator har resp region jämförts med riket. Regionerna delas in i grupper, där "Grupp 1" är regioner med höga värden (över medianvärdet) för minst sex av de nio indikatorerna. "Grupp 3" har motsvarande låga värden.

I "Grupp 1" hittar vi således regioner som uppvisar de bästa tillväxtförutsättningarna. Den framtida tillväxten i Sverige bedöms vara beroende av utvecklingen i dessa tillväxtregioner. Dessa är storstadsregioner och sex av sju universitets- och högskoleregioner. Den enda universitetsregion som avviker från mönstret är Örebro, som återfinns i "Grupp 3" och alltså utvecklas förhållandevis svagt.

Men i "Grupp 1" finns också regioner som ”överpresterar” utifrån sina strukturella förutsättningar. Det gäller Nyköping, Kalix och Värnamo som ingår i regionfamiljernas sekundära centra och små regioner med offentlig sysselsättning, vilka vanligen återfinns i grupperna 2 o 3.

Bollnäs och Arvika ligger under medianen på samtliga indikatorer. Torsby, Hudiksvall, Vimmerby och Skellefteå har en indikator över medianvärdet. 

LA-Region o regionfamilj

(Grupp 1)

 

Antal över

LA-Region o regionfamilj

(Grupp 3)

 

Antal

under

Malmö

A

9

Gällivare

F

6

Uppsala

B

9

Härjedalen

E

6

Stockholm

A

9

Älmhult

D

6

Göteborg

A

9

Söderhamn

E

6

Västerås

B

8

Ljusdal

F

6

Halmstad

C

8

Oskarshamn

D

6

Sundsvall

C

8

Örnsköldsvik

E

6

Umeå

B

7

Örebro

B

6

Helsingborg

B

7

Eskilstuna

C

6

Linköping

B

7

Katrineholm

D

6

Karlskrona

C

7

Kramfors

F

7

Nyköping

D

7

Köping

D

7

Kalmar

C

7

Karlskoga

D

7

Norrköping

C

7

Skövde

C

7

Värnamo

D

6

Västervik

F

8

Jönköping

B

6

Skellefteå

D

8

Luleå

C

6

Vimmerby

E

8

Kalix

F

6

Hudiksvall

F

8

Kristianstad

C

6

Torsby

F

8

Falun

C

6

Bollnäs

F

9

Karlstad

C

6

Arvika

F

9

Regionfamiljer: A=Storstadsregioner, B=Universitets- och Högskoleregioner, C=Regionala centra, D=Sekundära centra, E=Små regioner med privat sysselsättning, F=Små regioner med offentlig sysselsättning.

Problemen i näringslivet framträder tydligt i rapporten

Nutek menar att dynamiken i svenskt näringsliv inte är tillräckligt stark och att det finns tendenser att strukturomvandlingens negativa element dominerar, vilket är något som skadar den ekonomiska tillväxten på sikt.  Jämfört med andra länder har svenska företag ett högt förädlingsvärde per anställd, satsar stora resurser på forskning och utveckling samt är duktiga på att utveckla produkter och ta patent.

Dessa fakta  talar för att dynamiken är för låg:

Strukturomvandlingen i näringslivet är grunden för en positiv ekonomisk utveckling. I en fungerande och konkurrensutsatt ekonomi pågår ständigt strukturomvandling. Mindre lyckade företag slås ut av mer produktiva och effektiva företag. Utan sådana flöden uteblir ekonomisk utveckling och ett effektivt resursutnyttjande på längre sikt. Att tillväxtkraften är svag bland små och medelstora företag, och att nyföretagandet är lågt i Sverige, tyder på att flödet inte fungerar fullt ut och att strukturomvandlingens negativa effekter riskerar att dominera.

Kunskapsproduktionen svag

”Forskning och utveckling” (FoU) har näst efter ”teleprodukter” haft sämst tillväxt och effektivitet sedan 1995. FoU omsatte 37 miljarder kronor och skapade ett förädlingsvärde på 3,3 miljarder under år 2003. Den låga tillväxten och den bristande effektiviteten har flera förklaringar. Den minskande efterfrågan, bl a på ”teleprodukter” är en förklaring. Andra faktorer t ex de stora företagens FoU-avdelningar är utsatta för internationell konkurrens och har blivit lättare att flytta.

Sammantaget visar utvecklingen på betydande problem. Hur allvarligt är svårt att avgöra då stora delar av de svenska företagens FoU inte särredovisas. Det som ändå oroar är att den svaga utvecklingen kan vara en första signal på att något håller på att hända med forskningsklimatet i Sverige.

Medelstora företag växer dåligt

Medelstora företag bidrar minst till förädlingsvärdestillväxten bland samtliga storleksklasser av företag. Att dessa företag befinner sig i en ogynnsam position har Nutek konstaterat i en annan studie. Företagen har inte de stora företagens skalfördelar samtidigt som de saknar de små företagens flexibilitet. Dessa företag har en gång i tiden startats av tillväxtorienterade entreprenörer, men deras tillväxtkurva har avstannat och de har tvingats in i nischorienterade strategier med begränsade tillväxtmöjligheter. Att så få medelstora företag växer och blir stora innebär en stor risk för att det svenska näringslivet blir föråldrat och ickedynamiskt.

Små företag skapar mest förädlingsvärde – men är ineffektiva

Glädjande är att de små företagen skapar mest förädlingsvärde. De är m a o mycket viktiga för den ekonomiska tillväxten.

Det finns dock en annan bild av de små företagen, som inte är lika positiv. De är ineffektiva jämfört med större företag. Kostnaden för personal och kapital är förhållandevis höga i förhållande till förädlingsvärdet. Speciellt problematiskt är situationen för företag med 11-49 anställda. De uppvisar en liknande problembild som för de medelstora företagen.

Utvecklingen i små företag begränsas av vissa hinder visas i en annan studie – brist på egen tid (60 procent), tillgång till lämplig arbetskraft (36 procent), myndighetsregler, tillståndskrav och dylikt (35 procent), begränsad tillgång till externt ägarkapital (21 procent) och begränsad tillgång till lån (16 procent).

Små marginaler (låg effektivitet) kombinerat med stor betydelse för den ekonomiska tillväxten (högt förädlingsvärde) visar att en näringspolitik som har de små företagens problem i fokus kan få stora effekter. Marginella förbättringar i klimatet kring de små företagen kommer att påverka både sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Sex av tio småföretag skulle vilja växa om möjlighet fanns, det tyder på att det finns en stor tillväxtpotential.

Små företag som växer har ett antal gemensamma särdrag. De har en företagsledning som är proaktiv - innovationsinriktad med en positiv inställning till utveckling. Dessa företag satsar också mer än andra på kompetensutveckling och har förmåga att samarbeta. Speciellt tydligt är sambandet mellan förmågan att samverka och entreprenöriellt beteende; småföretag som samverkar är mer entreprenöriella. Därför är insatser mot kompetens-, nätverks- och klusterutveckling mycket viktiga.

Nyföretagandet ökar inte som de borde

Det finns få signaler på att nyföretagandet kommer att öka. Förvånande stabilt ligger antalet nya företag den senaste tio åren - 36 000 företag om året. I kombination med att varken överlevnadsgraden eller omsättningen bland nystartade företag ökar, gör att nyföretagandet inte har ökat sitt bidrag till den ekonomiska tillväxten.

Internationella jämförelser visar dessutom att andelen företagare i Sverige är fallande. Bland EU-länder ses en ökning med 1,3 procent medan det i Sverige noteras en minskning med 1,4 procent under perioden 2002-2003. Det är symptom på en utveckling som pågått under längre tid.

Svenskars inställning till företagande visar stor skillnad på att vilja och faktiskt våga starta företag. 57 procent av den svenska befolkningen kan tänka sig att bli företagare, men det är bara 27 procent som föredrar företagande framför annan sysselsättning. Speciellt låg är benägenheten bland kvinnor.

Attityder till företagande samvarierar med faktiskt nyföretagande.

Entreprenörsklimatet är bäst i storstadsregionerna – och i Uppsala och Åre. I de regioner där individer har en positiv syn på företagandet är också generellt det faktiska nyföretagandet högre. Attityder och goda förebilder spelar roll för nyföretagandet.

Utmaningarna för svensk näringspolitik

Nutek menar att tillväxtdebatten under senare år främst har handlat om utbudsrelaterade frågor såsom tillgång på arbetskraft, forskningens inriktning och behovet av investeringar i infrastruktur. Det som är tillväxtens innersta kärna – strukturomvandlingen i svenskt näringsliv – har inte diskuterats i lika stor omfattning.

Övergången från ett hierarkiskt och produktionsorienterat näringsliv till ett mer flexibelt, entreprenöriellt och tjänstedrivet näringsliv skapar både hot och möjligheter. En tillväxtorienterad näringspolitik måste innehålla konkreta program, projekt och åtgärder. Här ser Nutek finansiering i tidiga skeden, entreprenörssatsningar, kompetensutvecklingsinsatser samt nätverks- och klusterinitiativ som speciellt viktiga.

En nationell klusterpolitik handlar om riktade insatser mot kluster av central betydelse för svensk tillväxt. Det handlar både om att vårda de idag starka och internationellt framgångsrika klustren, men också om att bana väg för nya och växande kluster: life science, medicinsk teknik, kultur/media.

Klusterarbetet bör utgå från företagens långsiktiga konkurrensförmåga och aktivt stimulera skapandet av nationella och regionala partnerskap. Arbetet på nationell nivå bör aktivt samspela med det klusterarbete som bedrivs och utvecklas i regionerna.

Nutek anser inte att det råder brist på resurser inom det näringspolitiska området. Bristande koordinering och styrning av de offentligt finansierade aktörerna är det största problemet. Det finns idag mer än 300 aktörer som uppbär offentlig finansiering för att arbeta med företagsutveckling. Nutek anser att en av regeringens viktigaste uppgifter är att skapa bättre synergier mellan alla dessa aktörer. Regeringen bör också utveckla program och insatser för att koordinera och skapa tydlighet bland aktörernas verksamhet, det viktigaste instrumentet för detta är det regionala tillväxtsprogrammen.

Nutek anser vidare att kraft måste läggas på att utveckla unika miljöer. Mycket av den ekonomiska tillväxten sker i stadsnära miljöer, där tillgång till unik kompetens och entreprenöriellt klimat är gynnsamt för den ekonomiska utvecklingen. Genom att förstora dessa regioner kan allt fler svaga regioner kopplas till regioner med snabb ekonomisk tillväxt. Nuteks bedömning är att Sverige har 10-15 internationellt gångbara miljöer som är synnerligen viktiga för tillväxten. Dessa miljöer ska identifieras och ges en konsekvent utvecklingsmöjlighet. Nutek ser de tre utvidgade storstadsregionerna, med Stockholm/Mälardalen som särskilt viktiga.

Näringslivets medverkan i arbetet med de regionala tillväxtsprogrammen (RTP) är på många håll svag. Staten själv har brustit i att medverka i det arbetet. Ett antal centrala och regionala mål måste hanteras. Nutek uppskattar att den totala administrativa bördan – som orsakas av offentlig förvaltning – för svenska företag årligen uppgår till mellan 60 och 70 miljarder kronor. Hälften av detta orsakas av skattelagstiftningen, miljölagsstiftningen och arbetsmarknadslagstiftningen.  Det är dock inte enbart den administrativa bördan som utgör hinder för företagen, utan också negativa styreffekter som för mycket regler medför. Om vi vill stimulera ett ökat nyföretagande ska vi ge gynnsamma villkor för tjänste- och serviceproduktion, ett ökat utrymme för entreprenörskap inom vård och omsorg samt tillåta nya organisationsformer.

Sammanfattningsvis skisserar Nutek följande handlingsplan: