Valfrihet och samhällsretorik
- om varför vi borde lära oss ekonomiska
Vår fria vilja har varit en dogm som legat till grund för den liberal-politiska uppfattningen, som skapat en marknadsekonomi där tillgång och efterfrågan är allt. Bristen på retoriklärare i skolan, som hjälper oss att tänka själv, lägger grunden för dagens ”förtryckarsamhälle”, skriver här José Ramirez, medlem i Kreaprenör och skapare av Retorikkollegiet.
Artikeln leder fram till slutsatsen, att vi nog borde lära oss "ekonomiska".
Valfrihet en myt
Liberalismens och Markandens valfrihet är en myt. Bl.a. därför att vi inte får välja helt fritt. Vi får bara välja bland det som är möjligt. Sanningen är att vi är tvungna att välja, snarare än fria att välja. Vi kan inte låta passera ett enda ögonblick utan att välja vad vi kan göra, men inte välja vad vi vill. Att ”inte handla” är också ett val, med återgiven redigering av Stagnelius kloka ord (som jag nu väljer):
"Tvenne lagar styra människolivet:
förmågan att begära är den ena,
tvånget att försaka är den andra.
Adla du till frihet detta tvång".
Robert Östling har skrivit några kloka reflexioner om den fria viljan, som har legat till grund (som ett axiom) till nationalekonomins lära. Låt oss ställa oss frågan om viljan är fri utifrån Retorikens synvinkel.
Vi hör bara vad vi vill höra
Våra bestämda uppfattningar bygger på en kollektivt insupen doxa, en "rådande" åsikt och ett tänkesätt som vi fått i oss genom uppfostran, inlärning och umgänge. Mycket kan vi ifrågasätta, men vi ifrågasätter inte allting. Och när vi ifrågasätter något gör vi det oftast genom förgivet tagna sätt att ifrågasätta.
Det blir svårt att ifrågasätta ifrågasättandets ifrågasättande. Individen är således personifierad, fångad i ett gemensamt nät, där några individer utövar en viss styrning över de andras uppfattningar, genom att följa en retorisk taktik, som bygger på att låta den andre höra vad han vill höra eller resonera utifrån dess förutfattade meningars utgångspunkt.
Sådant kallas ”pathos”-resurs i Retorikens lära, vilket är alltför ensidigt. Vi talar inte bara till den andres känslor (pathos) utan till den andres förgivet tagna uppfattning (doxa). ”Man ska tala till bönderna på böndernas språk och till de lärda på latin”, lär oss det retoriska rådet.
Nutidens retorikkonsulter farliga
Ett sundare och mer anständigt retoriskt agerande från den som försöker skapa opinion eller - som det brukar sägas - ”övertyga” (som om han/hon försökte lägga ett tyg över budskapens mottagare), vore att hjälpa den andre att bättre se vad som hon tar för givet och utgår ifrån.
Nutidens retorikkonsulter är ofta farliga. Vi behöver retoriklärare, inte retoriska coachers. Vi saknar kompetenta personer som hjälper oss att se tydligare på vad som sägs och vad detta leder oss att tycka och tro. Det krävs hjälp för att tänka friare än vi gör, även om fullständig tankefrihet är omöjlig. Det är viktigt att bli medvetna om att vissa uppfattningar måste hållas, inte därför att de är ”sanna” utan därför att de - i den givna situationen - är att föredra. Det är detta som möjliggör en klok samhällsdialog, en sund dialektik, som bygger på sund tolerans (inte svälja vad som helst) och respekt för olika uppfattningar. Det möjliggör ömsesidigt lärande och förbättringar.
Aristoteles inleder sin skrift om ”Retoriken” genom att säga att ”Retoriken är en motsvarighet till dialektiken”. Retoriken vilar på en sund kontrast av uppfattningar mot varandra.
Retorik – konsten att tänka själv
Retorikkunskapen (metonymiskt kallad ”retorik”) bidrar med en undersökning av olika uppfattningars grunder och formella konstruktion. Vilket innebär genomskådande av ordens sätt att återge tankar och syften och argumentationens konstruktion.
Problemet med språkbruket är att vi ofta inte säger vad vi tänker utan tänker vad vi säger. Språket ligger före tanken, när det borde vara tvärtom. Att välja rätt ord är viktigast. Därför är kanske ett bra synonymlexikon till större hjälp än en vanlig ordbok. Och därför är ordbildningslära och etymologisk känsla mycket viktigare, än vad dagens skola lär ut.
”Till varje nytt begrepp finner man ett nytt namn eller en ny benämning genom ett äldre namn” skrev den spanske lingvisten Eduardo Benot i sin ”Språkets arkitektur”. Att tänka innan man talar eller skriver, och att rätta till det sagda med något som träffar bättre är den rätta ordningen. Men en retorik som bara har som syfte att övertyga och få motståndaren att ”köpa” åsikten och saken, har motsatt effekt: från ord till tanke. Man försöker inte få åhöraren att tänka själv utan att få henne att uppfatta såsom man själv vill.
Förtryckarsamhället
Vi lever på detta sätt i en kommunikativ miljö, där uttrycken glider metonymiskt från en användningssituation till en annan. Så har det ekonomiska språket t.ex. låtit ordet ”ekonomi” glida från att betyda ”materiella och mänskliga resurser” till att istället betyda ”pengar”.
De politiskt förtroendevalda har stulit medborgarnas benämning för att kalla sig själva ”vi politiker” och göra ett yrke av sin syssla. ”Imorgon blir du politiker för en dag” stod det i Aftonbladet, som rubrik till en artikel av Björn von Sydow dagen före valet. ”Rösträtten” betyder att hålla käften och stoppa en förtryckt sedel. (Ta gärna ordet ”förtryckt” i dess båda bemärkelser.)
Man kan ha mycket roligt med metonymiska ordglidningar och metaforiskt valda semantiska rötter. Ty dessa återfinns inte bara i valet av färdiga ord och uttryck utan ligger också till grund för själva ordbildningen. Vi luras att titta åt fel semantiskt håll genom ordval och markeringar av s k epidiktisk karaktär. Det är vanligt att säga att något kostar ”bara” X kronor. Eller att påstå att man sparar 300 kronor genom att betala 700 för en prenumeration som ”kostar” 1000.
Genom att sänka prenumerationen till 500 skulle man således kunna spara 500 kronor, som man borde kunna använda att betala prenumerationen med. Detta är samtidigt exempel på hur hela bankekonomin är uppbyggd.
Ännu vanligare i det epidiktiska är att fylla talet med överflödiga eller lögnaktiga förstärkningsuttryck. ”Som alla vet”, ”Jag är helt övertygad om”, ”Det är utan tvekan så att” (akta sig den som tycker att det råder tvekan).
Värst av allt är den typ av uttalanden och ”klargöranden” som varken uttalar något eller skapar någon klarhet. Varje offentlig politisk tal konstrueras utifrån säljarens synvinkel, utan att försöka få mottagarna att överväga och tänka.
José Ramirez
PS: Förklara kapitalismen för mig
Det verkar som om avslöjandet av en vetenskap som heter Ekonomi (kapitalismens teologi) är på gång. Det kommer allt fler artiklar som granskar den ekonomiska retoriken. Kommersens och tjuvarnas gud i Rom hette redan Marknaden (Mercurius).
Utbildningsradion har gjort en programserie om kapitalism.
"Om det nu är så att politikerna avhänt sig makten till marknaden måste humanister lära sig ”ekonomiska”. Hur mycket pengar kan det finnas? Om alla kräver tillbaka sina lån samtidigt, vad händer då? Om börsen var en människa skulle den då sitta på psyket?"
I det första av två program ställer Lars Hermansson och Katarina Wikars elementära och existentiella frågor om det kapitalistiska systemet. Lyssna här.