Perception à la Imi Markos

Nu finns bevis att Medvetandet existerar !!!

Time följer upp Artur Lundkvists osannolika färd, när han låg i koma.

Ditt medvetande lever vidare - trots att du rent fysiskt är “död”, icke kontaktbar och endast fungerar vegetativt.

Denna jättenyhet basunerades ut för en tid sedan av det ansedda tidskriftsmagasinet  “Time”, som avslöjade den sensationella händelsen med tre uppslag fullpackade med vetenskapliga bevis. Och rubriken löd:

“ A Flicker of Consciousness”

Men självfallet reagerade det etablerade samhället inte. I vanlig ordning låtsas man som om ingenting har hänt, fast artikelns innehåll rubbar den materialistiska livssyn, som dominerar våra liv - särskilt i väst. Vi "kreaprenörer" reagerar däremot direkt, eftersom vi så sent som för ett år seden arrangerade ett internationellt symposium om just "consciousness".

Time-artikeln antyder faktiskt att människan har en själ, som tidstypiskt kallas “consciousness”, eller medvetande, som är skilt från kroppen. Det är dock inte politiskt korrekt att acceptera ett sådant påstående. Den “sekulariserade diktaturen“, som numera härskar i de västerländska samhällena, avvisar alla sakrala teorier. Detta trots att den svenske författaren och ateisten Artur Lundkvist redan 1984 levererade tunga bevis om medvetandets existens, när han skrev boken ”Färdas i drömmen och föreställningen”, tidernas märkligaste reseskildring från ”andra sidan”, efter uppvaknandet ur två månaders koma. Men även denna ”upptäckt” tegs ihjäl och försvann i litteraturens djupa källarvalv.

Arturs vittnesmål

Artur Lundkvist, Svenska Akademins kanske mäktigaste ledargestalt genom tiderna fick 1980 en hjärtinfarkt. Han svävade mellan liv och död. I två månader låg han i koma. Utöver respiratorn kämpade hans stora kärlek poeten Maria Wine för hans jordeliv. Den förra skötte andningen och näringstillförseln med dropp, medan den senare vakade vid hans sjuksäng och sjöng danska folkvisor.

Vad Maria och läkarna inte visste, var att Artur Lundkvist genomförde en fantastisk resa i ett drömtillstånd, vilket han senare avslöjade. I sin ”reportagebok” beskriver han färden så här:

” det måste vara en önskeresa jag är ute på, en absolut önskeresa, där allt är verkligt, men allt kommer till mig utan att jag behöver önska det, just sådan som alla resor borde vara, men kanske man måste vara död för att göra sådana resor,
Hur kan jag förresten veta att jag inte är död, fast jag på intet sätt förnimmer det, men det är som om jag befann mig i en mellanzon utan att varken känna värme eller köld eller hunger eller några vanliga mänskliga behov.
Jag kan färdas orörlig eller glida fram på något sätt utan minsta motstånd från mark eller luft, kan det vara så att själva tiden har upphört och hastigheten inte längre betyder något, att jag nått fram till ett skärningspunkt bortom rörelse och orörlighet.”

I detta tillstånd genomförde Artur Lundkvist resor, som är omöjliga - i varje fall för en människa. Han flög tillsammans med stora och små flyttfåglar över berg och hav söderut. Han simmade under vattnet med fiskar och hade en säl som sin bästa vän.

I nästa moment befann han sig i en flod och han travade fram med hästvagn och hästarna

”med ett lätt smattrande av hovar och vagnen rullar svagt visslande genom det tunna vattnet, utan minsta skakning som om den gick genom på ljudlösa gummihjul , inte heller vaggar det minsta utan körbanan verkar absolut jämn.
Det är ett behagligt sätt att färdas, överlägset bilar och tåg, man kommer landskapet närmare och ingenting stör friden i naturen, stillheten och tystnaden i landskapet, allt är orörligt som en målad tavla utom att det glider förbi i jämn takt, etc. etc. etc.

I slutet av boken, där författaren bekräftar att han har återhämtat sig och minns på samma sätt som förr, gör han en sammanfattande reflektion om sina osannolika resor:

” Aldrig kan människan flyga som fågeln, aldrig leva i vattnet som fisken, bortvalda områden för hennes livsform, som är bestämd att fullfölja sig bortom sina ursprungsvillkor.

Men vad väljer i oss, vad avgör inom oss: det är mysteriet, som vi omsluts av som om vi befann oss inom skapelsens ägg.

Blickar denna värld emot oss ur medvetandet om hotet, ber den om djupare insikt och besinning, inför den dödliga sårbarheten och ömtåligheterna hos alla livsformer”.

Marias berättelse

Sedermera berättade Maria, att medan Arthur njöt av sin ”himmelska” färd, låg han i respirator. Han såg inget, kunde inte röra sig, reagerade inte på tilltal. När hon tryckte hans hand fick hon inget gensvar. Handen var varken kall eller varm. EKG-kurvorna steg och föll, avtecknade sig som spetsiga bergstoppar på en landkarta eller som lågt krympande bergknallar. Hans puls var ibland för låg och ibland alldeles för hög.

1980 kunde vetenskapen inte registrera vad som pågick i Artur Lundkvists inre.

Men det kan den i dag. Tack vara EEG (ElectroEncephalogram), enligt den mediciniska tidskriften Lancet, som har genomfört omfattande studier på patienter i koma och efter koma, då deras vegetativa liv (endast kunde äta och dricka) kartlades.

En av patienternam, bulgaren Valentin Filipov, tappade balansen på en byggnadsställning och ramlade ner från hög höjd med totalförlamning och ett icke kontaktbart vegetativt liv som följd.

Men diagnosen gäckade läkarna. Det visade sig att Valentin, 45 år, kunde reagera rent känslomässigt, när hans fru Sofiya, 23 år, fick kontakt med hans inre liv. Hon fick honom att gråta och skratta... Och då kontaktades dr Steven Laureys vid Coma Science Group, University of Liège i Belgien. Och han kunde konstatera att Sofiyas berättelse stämde.
När hon viskade i Valentins öra ”Vill du gråta tillsammans med mig, älskling” så levde Valentins ansikte upp, stirrade med ögonen och började gråta.

Dr Laureys och de andra i hans forskargrupp var inte förvånade. De visste redan att 40 procent av de patienter, som är dömda till ett meningslöst vegetativt liv, har ett fungerande medvetande.

De har ett rikt inre liv - tack vara de erfarenheter, som de har skaffat sig innan de hamnade i koma. Med dessa erfarenheter spinner de vidare och skapar ett eget inre liv, som i många avseenden rikare än den tillvaro, som tidigare levde i.

Liknande erfarenheter redovisar dr Adrian Owen vid Cambridge University i England. Hans studier publicerades i tidsskriften Science. Owen berättar om en 23-årig kvinna, som fick diagnosen vegetativ. Likväl reagerade hennes hjärna som en frisk individs, när hon fick frågan hur hon kunde förställa sig att spela tennis. Samma aktivitet kunde Owen registrera i hennes hjärna när han bad henne att föreställa sig en rundvandring i sitt hem.

Kropp och medvetande

Tidsskriften ”Time” ger en mängd exempel, som bekräftar att människan har mer att erbjuda än sin fysiska kropp. Och Artur Lundkvist undrar:

” vari ryms då vårt eget medvetande med sin oändliga väntan, sina minnens outhärdliga smärta, är det bara en döende spegling, ett slocknande aftonskimmer från livets sol som gått ner…”

Artur Lundkvist kände på sig att han mötte något mystiskt, men förblev ändå som Lenin-pristagare trogen sin marxistiska ”tro”. Han medger att allt fler frågar honom: ”Nå tror du på Gud nu då? Du har ju varit medvetslös i två månader och har du då inte sett Gud under tiden. Du är hopplös, här har du haft din stora chans, och du skulle ha kunnat vittna om Hans existens. Hans närvaro i allt, men du har ingenting sett, ingenting alls, och du tror lika litet nu som förut, hela denna nådetid har varit bortkastat på dig. Gud gav dig din chans, men du tog den inte, hur kan man vara så förhärdad, en liknande möjlighet får du nog aldrig mer.”

I stället för att vittna om Guds existens gör Artur Lundkvist upp med den kristna guden, som är en orimlig företeelse och som missbelåten med de människor Han själv skapat till Sin avbild och har ansvaret för, då borde Han rikta missnöjet mot sig själv och ändra på människorna.

Ja, så tynar de gigantiska existentiella frågorna om denna Allvetande Storhet bort - på grund av de religioner, som har banaliserat Guds bild; en vitskäggig tomtefar, som har fingerkontakt med Adam.

På en mycket låg nivå presenteras, diskuteras och debatteras Han (varför Han?) av vår vetenskap, som för närvarande endast behärskar cirka 3 procent av universums totala kunskapsmängd…

Eller vad anser du? Som alltid ber jag dig att ge mig dina synpunkter.

Imi Markos
Senior Editor Kreaprenör® - en tankesmedja för Medvetandeeran